Dag 19. Kämpande

De senaste tre dagarna nu har varit mindre roliga då jag först måste fått i mig dålig mat och hade 15 timmars tömning av allt vad energi kan vara. Nu är jag på väg tillbaka men eftersom att jag inte äter eller har ätit så mycket så blir det inte många kilometer per dag. En riktig prövning när man är lite matt hela tiden.

Jag har i alla fall lyckats ta mig till Villarente, en liten by dryga milen utanför storstaden León som jag hoppas passera genom imorn. När jag gick den 18 kilometer långa raka vägen trodde jag att gränsen var nådd men dagens sista mil tog priset: tre raka sträckor med konstant sol, två meter från en bilväg (och i vissa fall på vägen) och det faktum att jag inte hade all energi i världen. Efter det här tror jag dock att jag kan klara vad som helst!

Igår kväll var en av de trevligaste då hela gänget pilgrimer (ca 25 st) leddes av värdinnorna till en liten sjö intill där man hade perfekt utsikt så att man kunde se solens sista kvart. Där berättade de en legend om sjön och alla fick var sitt armband med olika fina ord på som kan brännas när man kommer till Finisterra, om man tar sig dit. Det finns nämligen en gammal tradition att alla pilgrimer som tar sig hela sträckan dit ska bränna något av sina plagg (ursprungligen hela packningen) men sen det har blivit en större brandrisk så är det största man får bränna ett armband. 

Den 29 stötte jag på den här lilla stenen. Tydligen har en Kristian med CH vandrat samma väg detta år och bestämt sig för att föreviga det.  

 Solnedgång vid den lilla sjön, aahh...

Snacka om packåsna.