Dag 20. Avsaknad av små möss

Idag har jag äntligen kommit tillbaka på rätt spår, kroppen känns stark och jag kan äta lika mycket som förut utan att må illa! Glädjen över detta tog mig 8 km längre än jag planerat för dagen vilket inte gör mig det minsta.

Idag har det varit lite kämpigare å andra sidan att hitta alla markeringar på Caminon och fick fråga mig fram ganska mycket. Jag har inga svårigheter att fråga mig fram även om min spanska inte är den mest berikade av mina kunskaper men kunde tycka att en led som funnits till så pass länge borde ses till då och då. Jag hittade i alla fall tillslut fram till Villadangos del Paramo (vars namn av någon anledning för mina tankar till den animerade filmen Rango) där jag nu sitter på ett väldigt trevligt härbärge med en hel radda fransmän.

 Jag träffade på tysken Brita utanför en bar som jag trodde jag hade gått så pass i förväg att jag inte skulle se henne förrän Santiago. Hon berättade för mig att hon sett de tre danska damerna som jag träffade på flyget ner till Biarriz och att de hade letat efter mig men sedan antagit att jag gått långt i förväg. Tydligen ska de bara vara några kilometer framför mig så jag hoppas jag stöter på dem imorn!

Det är en lite märklig känsla men jag har fått ett gäng människor som både känner till namnet på mig och som ger en glädjen känsla varje gång jag ser de utmed vägen, underbart!

En härlig pilgrimsgräsplätt mitt i allt. Ser nu att jag även lyckats med att få med kamerabandet på bilden, en bonus!

Här är stället jag sover i natt, mysigt trots alla de flugor som hela tiden surrar runt.

Dag 19. Kämpande

De senaste tre dagarna nu har varit mindre roliga då jag först måste fått i mig dålig mat och hade 15 timmars tömning av allt vad energi kan vara. Nu är jag på väg tillbaka men eftersom att jag inte äter eller har ätit så mycket så blir det inte många kilometer per dag. En riktig prövning när man är lite matt hela tiden.

Jag har i alla fall lyckats ta mig till Villarente, en liten by dryga milen utanför storstaden León som jag hoppas passera genom imorn. När jag gick den 18 kilometer långa raka vägen trodde jag att gränsen var nådd men dagens sista mil tog priset: tre raka sträckor med konstant sol, två meter från en bilväg (och i vissa fall på vägen) och det faktum att jag inte hade all energi i världen. Efter det här tror jag dock att jag kan klara vad som helst!

Igår kväll var en av de trevligaste då hela gänget pilgrimer (ca 25 st) leddes av värdinnorna till en liten sjö intill där man hade perfekt utsikt så att man kunde se solens sista kvart. Där berättade de en legend om sjön och alla fick var sitt armband med olika fina ord på som kan brännas när man kommer till Finisterra, om man tar sig dit. Det finns nämligen en gammal tradition att alla pilgrimer som tar sig hela sträckan dit ska bränna något av sina plagg (ursprungligen hela packningen) men sen det har blivit en större brandrisk så är det största man får bränna ett armband. 

Den 29 stötte jag på den här lilla stenen. Tydligen har en Kristian med CH vandrat samma väg detta år och bestämt sig för att föreviga det.  

 Solnedgång vid den lilla sjön, aahh...

Snacka om packåsna.

Dag 16. Utmaning

Tjena! Här kommer ett inlägg som egentligen skulle lagts upp igår men jag anar att jag fick i mig något som inte mådde så bra och behöll inget i magen på tolv timmar. Nu känner jag mig bättre förutom att jag är väldigt hungrig.

Gårdagen var inte mycket att nämna mer än att det var 30 kilometers vandring och ett uppehåll på ett härbärge i ett gammalt kloster som inte hade varken pool eller gräsmatta.

Idag däremot har jag tagit mig till Moratinos som verkligen är den minsta av byar jag passerat. Invånarantalet ligger på 18, då inklusive hundarna, vilket säger något. Här har jag hittat ett gulligt litet härbärge drivet av en italiensk kvinna som är väldigt trevlig. Här fanns det en liten, halvmetersdjup, bassäng där man åtminstone kunde doppa fötterna och en liten gräsplätt att sträcka ut sig på.

Dagen i sig har varit ganska skön även om de första 18 km bestod av en rak grusväg med endast ett fåtal träd längs med kanterna vilket gjorde att den klart kvalificerade sig till den tråkigaste sträckan. 

 En raksträcka som aldrig tog slut!

 Jag i morgonljuset.       Foto: Vladimir

Ett avkopplande ställe med mesta för en pilgrim.

Dag 14. Pilgrims-lyx

Klockan ringde vid fem och natten var fortfarande över oss, mig och Brita, när vi gav oss av mot nya mål. Idag var verkligen en långsam dag då Brita utökade sina blåsor från 2 till 4. Jag må ha ett ganska gott tålamod men när man vill komma vidare så är inte blåsor precis det som bättrar på det hela…

Vi tog oss i alla fall vidare med hjälp av en mexikanare som lånade ut en vandringsstav och peppeade. Till sist lyckades vi ta oss till ett härbärge som låg i utkanten av byn och inte alls såg mycket ut för världen utifrån men insidan, kolla bilderna! Det var som en liten oas med ett café, skuggande träd, en stor gräsmatta och en mindre pool som var precis lagom svalkande. Det kallar jag pilgrims-lyx! Efter en heldag i solen gjorde detta oss väldigt gott.

 Morgonsol på en raksträcka med asfalt. Ja, för er prylnördar, det är Thermarest Z lite liggunderlag som jag hittade i kvarblivet-lådan från andra pilgrimer och som jag just funnit på föregående härbärge.

 Pilgrims-lyx!

Statyer, blommor, gräs, allt!

Dag 13. Stillhet i kaos

Hej igen, idag lägger jag ut två stycken dagar då jag skulle lagt ut dag 10 för tre dagar sedan men det internetet jag skulle använda fungerade inte, here you are.

Efter att ha kört en heldag med totalt 41 km i den gassande solen fram till Burgos ville både fötterna och benen vila lite lägre än bara en natt. Därför blev det en extra dag i den stora staden Burgos med den magnifika katedralen. Trots en vilodag klev jag upp vid halv sju, eftersom att härbärget stängde vid åtta, och satte mig att äta en stilla frukost på en bar intill. Det smått tråkiga med en storstad vid sjutiden på morgonen är att det inte är särskilt mycket liv förutom i barerna så det blev till att strosa runt i staden, skriva lite brev och vykort i fyra timmar innan det började hända något. Det kan ha varit det tråkigaste jag gjort hittills men det får en att uppskatta allt det andra mycket mer.

Nu har jag landat i Hontanas, en liten by 32 km utanför Burgos med små, fina gator och en svalkande pool som kom väl till pass i det varma vädret. Det är inte så mycket att se på men efter att ha sett en hel storstad så är man ganska nöjd med det mer tysta bylivet.

Min tyske kompanjon Brita har fått tre blåsor under foten så morgondagen kommer att bli en lite lugnare etapp förmodligen. Buenas noches!

 Hogwarts-känslan infann sig väldigt ofta när man gick mellan kapellen.

Modell över katedralen. 

 Katedralen från utsidan.

Snart är det bara hälften kvar! 

Dag 10. Ultreia!

Underbaraste stället jag stannat på! Kvällen började med en mässa vid sju följt av en stor middag med alla 50 pilgrimer från alla möjliga ställen i världen. Jag tror inte att jag har haft så många olika språk rullandes samtidigt runt om mig sen Taizé. Det hela avslutades i kyrkan nära intill där vi hade en lite kvällsbön (helt på spanska) med musik från en väldigt kille på gitarr och en på blockflöjt som klingade ljuvligt i rummet! Jag gillar verkligen livet som pilgrim och hoppas på att jag har det lika bra de kommande tre veckorna.

Månen var väldigt stor och klar när jag vandrade på morgonen vilket gjorde att man knappast behövde någon lampa för att se vägen även om klockan var 6.00. Riktigt harmoniskt att få gå där alldeles ensam och beskåda något så stilla. Jag gick även förbi en hel del solrosfält som bilden visar.

Trots en fin start på dagen blev det inte roligare än att ha de sista 15 kilometrarna med endast raka sträckor som inte hade någon förändring mer än att den svängde ibland för att ändra riktning. Dock är solen inte like påfrestande som de första fyra dagarna. Kanke för att man vant sig, no se (= vet inte. Tog mig 10 min att få en spanjor till att stava det rätt åt mig).

 Ett solrosfält i morgonmånens ljus.

En av alla raksträckor innan lunch.

Dag 9. Svenska

Nu kommer äntligen ett upplägg efter två dagars uppehåll på grund av brist på internet. Var lugna, jag lever! 

Jag har nu landat i Grañon som är en liten by med mycket liv. I ett hörn har vi ljugarbänken med fem äldre män som sitter och skryter, vid fontänen leker barnen med vattenballonger och på de trånga gatorna far bilarna förbi, bara några centimeter från husväggarna.

Imorse hann jag inte särskilt långt innan en äldre man hälsade på mig på Spanska som visade sig vara från Sverige! Det kändes lite märkligt att efter 9 dagar, utan att ha sagt ett enda svenska ord, prata svenska med en Svensk. Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord och kom sedan fram till byn. Till min stora lättnad pratade han spanska vilket underlättade då värden för härbärget inte kunde ett ord engelska.

Som ni kan se på en av bilderna så fanns det stolpar under vägen som visade hur långt det var kvar till Santiago de Compostela vilket var både bra och dåligt. Bra för att jag vet att jag nu har gått 20,5 mil och dåligt för att jag vet att jag 2,5 gånger så lågt kvar att gå.

Vi får se när nästa upplägg blir!

 Pilgrimer i väntan på att härbärget ska öppna.

En bit kvar bara!

Dag 6. KOmisk fest!

Ännu en het dag i solen är förbi och nu efter 136 km in på leden befinner jag mig i Los Arcos, en stad i full folkfest. Mitt i byn går en lång gata med små vägar som leder av från den. Vid fem-tiden stängde de igen grindar till alla dessa småvägar så det blev en enda lång ”ränna”. Sedan släppte de in tre kor med 2 dm långa horn som då sprang fram och tillbaka, påpiskade av alla som kantade gatan. Sporten i det hela låg, som kanske någon av er vet, i att springa framför dem så länga man orkade. Mor, var lugn, jag sprang inte!
Det fanns en speciell klädnad man skulle ha bestående av vitt i grunden och något rött över, typ en scarf (se bilderna).

Nu sitter jag här och bara njuter av tillvaron på ett härligt härbärge med Amerikanare, Nederländare, Israeler, Italienare och en gitarr. Riktigt rolig blandning!

 Små, söta katter finns lite över allt här i Spanien. Kattälskare: ni skulle helt enkelt smälta av detta!

 Gratis wifi, det gillar vi!

 Grindarna som hindrade kossorna att springa in på en annan gata eller in i något hus.

 Klädnaden som i princip alla hade.

Full fart!

Dag 5. Bönor, svett och skavsår

Hej kära blogg-läsare!
Idag har verkligen runnit iväg. Värmen, inte bara från solen, gjorde att jag kände mig som en fontän på leden då jag var helt blank av svett, heh. Trots detta har det ännu inte kommit något regn vilket antagligen kommer under natten eller imorn.
Jag  kände mig dock lite som Jesus mitt ute på leden då tankarna gick: "Varför går du på den här leden och plågar dig genom en brännande sol? Du kan ju lika gärna åka hem och mysa framför TV:n med en skål med popcorn." Då gäller det att tänka att detta är för mitt eget bästa, man får inte tappa modet!

Väl framme vid härbärget fick jag verkligen känna av gästvänlighet. Duschar, sängar och toaletter var helt okej men sen när det kom till att köpa en Bocadilla* så dirigerade han bara mig till köket och sa att jag kunde plocka det jag ville, for free! Så nu har jag ätit en hel måltid utan att ens betala en cent! Det kändes som om man hade kommit till en ungkarls-lya då det låg en massa saker över allt + att kylskåpet inte såg ut att ha blivit städat på 3 år...

*en baguette med allt ifrån kött till ost på

 Konst som livar upp vandrandet!

 Man blir inte så väldigt taggad när man ser såna här under vägen, det är inte den första...

Såhär ser kängorna ut efter ett par mil på de Spanska landsvägarna

Dag 4. Solen hettar

Även om jag nu endast har vandrat i tre dagar så börjar jag vänja mig vid det hela. Upp vid 6.00, vandra fram till 13.00 och sedan bara vila och utforska närområdet (om det finns något). Just nu befinner jag mig i Zariquiegui (försök säga det fort 10 gånger) för er som vill kolla hur långt jag kommit. 

Naturen runt leden är verkligen olika, det är som att gå igenom olika kontinener. På ett ställe kan det vara som en tätbevuxen regnskog och sen kan det öppa upp sig till ett fjäll eller en prärie. Dock är temperaturen den samma...

Åhh, jag var på en mässa i förrgår kväll i en bykyrka med alla de andra pilgrimerna. Jag måste säga att det var verkligen en upplevelse: även om jag inte talar spanska kände jag ändå en tillhörighet i delandet av bröd och vin. Häftigast av allt var välsignelsen som gjordes av en till synes ganska gammal man som först bad alla pilgrimer komma fram och bilda en halvcirkel. Sen välsignade han alla på de vars och ens språk, waow.

 Mysig stig

 En bränd Kristian lyssnandes till Harry Potter

 Detta är ett väldigt smart övergångställs-ljus i Pamplona. Den visade hur lång tid det var kvar innan det slog om till antingen grönt eller rött. Det borde vi ha i Sverige!

Solrosfält som en del pilgrimer passerat...

Dag 2. Kanske inte Eliza men en prins kan

Jag vet inte hur jag ska kunna få ner de två första dagarna på pränt utan att det kommer bli en hel uppsats så det blir lite av varje.
Efter att ha flugit till Biarritz och tagit både buss och tåg var jag framme i Saint-Jean-Pied-de-Port som verkligen var något extra. Med en god natts söm begav jag mig vid sju-tiden iväg mot Roncesvalles, över Pyrenéerna. Jag må ha klättrat en del  fjäll med 20 kg packning men det här tog verkligen priset: 2 mil med konstant stigning från 200 m upp till 1400 m. Sedan bar det sig inte bättre än att det var 5 km med väääldigt branta backar ner till byn.
Vyerna var helt makalösa när man kommit upp en bit på branten. Det var som att vara på fjället igen bara att det man såg en massa hus. Dock la sig dimman vid 9-tiden så jag såg inte mer än 30 m framför mig. På bilderna kan man se lite av det även om den inte visar hela härligheten som fanns där.
Nu bär det av mot Santiago!

Dag 1. Vidare

Första inlägget, första steget på min resa och här sitter jag och spenderar jag de sista timmarna i Sverige, på två månader, tittandes på friidrotts-VM. Här är i alla fall bloggen som äntligen är uppe och i bruk.
Den kanske inte ser så mycket ut för världen men så råkar det vara första dagen på resan, det kommer!
Nu är det sova som gäller, 03:50 bär det ut mot Arlanda!